Häger vit

Ardea garzetta Egretta dimorpha Silkeshäger Egretta garzetta är en liten vit häger. Den förekommer i Gamla världen och har många likheter med snöhägern Egretta thula som förekommer i Nya världen. Efter att länge ha jagats för sina fjädrars skull har silkeshägern återhämtat sig och beståndet anses vara livskraftigt. Utseende och läte [ redigera redigera wikitext ] Den adulta silkeshägern mäter 55—65 cm på längden, har ett vingspann på 88— cm och väger — gram.

Den har en helvit fjäderdräkt. Den har långa svarta ben i kontrast till de gula tårna och en lång, smal, rak och spetsig svart näbb. I häckningsdräkt får den två långa nackplymer och förlängda rygg- och bröstfjädrar, så kallade ägretter. Den nakna huden vid näbbroten ändrar färg till orangeröd. Underarten garzetta har gula tår och det nakna hudpartiet vid näbbroten och ögat är hos de icke-häckande individerna blågrått.

Underarten nigripes har mörka tår och de icke-häckande har gul naken hud vid näbbasen. Juveniler har ett liknande utseende som de icke-häckande adulta individerna men har mörkare ben och tår. Silkeshägern är mestadels tystlåten men utstöter vissa kraxande och bubblande läten vid häckningskolonierna och producerar ett skrikigt varningsläte när den blir störd. Taxonomi [ redigera redigera wikitext ] Silkeshägerns taxonomi har förändrats mycket genom historien och det råder ännu inte konsensus om artgränserna.

Enligt Clements et al delas den upp i tre distinkta underarter: [2] vanlig silkeshäger [3] Egretta garzetta garzetta — häckar över stora delar av Eurasien och i östra och södra Afrika. Egretta garzetta nigripes, inklusive immaculata — häckar från Indonesien , Filippinerna och Nya Guinea till norra och östra Australien Egretta garzetta dimorpha — häckar på Madagaskar , Aldabra och ön Assumption.

Underarten dimorpha behandlas av vissa auktoriteter som den egna arten kusthäger.

Grå häger, ung

Utbredning och biotop Xiamen , Kina. Dess ursprungliga utbredningsområde var stora våtmarker i inlandet och vid kusterna i de varmare områdena av Europa , Asien , Afrika och Australien. Populationerna som häckar i de varmare områdena är mestadels stannfåglar medan nordligare populationer, vilket omfattar merparten av Europas silkeshägrar, flyttar till Afrika och södra Asien.

Vissa individer flyttar norrut efter häckningssäsongen vilket förmodligen utgör huvudorsaken till denna hägers expansion till andra områden. Koloniseringen av Nya världen [ redigera redigera wikitext ] Silkeshägern har påbörjat sin kolonisering av Nya världen. Första observationen gjordes på Barbados i april och den började häcka på ön Den observeras allt oftare i ett område som sträcker sig från Surinam och Brasilien i söder till Newfoundland och Québec i norr.

Vit häger blekinge Ägretthägern är en stor fågel, jämnlång med gråhägern (Ardea cinerea) med sina 85– cm, men smalare, mer långhalsad och med ett något mindre vingspann, – cm och en vikt på gram.

Albino häger Ägretthäger är en mycket stor och helt vit häger.

Vit häger gotland Silkeshäger (Egretta garzetta) är en liten vit häger.

Vit häger kalmar Vingarna är breda och ganska långa.

Silkeshägrarna på östkusten tros ha flyttat norr tillsammans med snöhäger från Karibien. Fram till talet häckade silkeshägern enbart i södra Europa.

Det finns många olika sorters hägrar, del I

Under de kommande decennierna blev den allt vanligare i västra Frankrike och senare utmed franska nordkusten. Från och med häckade den i Nederländerna där antalet häckande par ökade fram till talet. I Storbritannien var observationer av silkeshäger ovanlig fram till slutet av talet och det fanns inga indikationer på att det någonsin förekommit ett häckningsförsök.

I kontrast till detta har den nu blivit en regelbundet häckande art och vanligt observerad i flockar vid specifika kustlokaler. Den första genomförda häckningen skedde på Brownsea Island i Dorset Idag finns det ett antal kolonier i södra England. Arten häckade i grevskapet Cork på Irland och i Wales för första gången Silkeshägern i Sverige I Sverige är silkeshägern en sällsynt men regelbunden gäst med flera fynd årligen.

Ägretthäger (Great white Heron)

Silkeshägern häckar i kolonier , ofta tillsammans med andra vadande fåglar, på plattformar byggda av grenar i träd eller buskar eller på en bädd av vass eller bambu. På vissa platser som exempelvis Kap Verde , häckar arten på klippor. Paret försvarar ett litet revir på ungefär tre till fyra meter runt boet. De tre till fyra, ovala, matta och blekt blågröna äggen ruvas av båda föräldrarna i 21—25 dygn.