Förtida arv eller gåva
Enligt 14 § i förordningen om arvsskatt och skatt för gåva skall vid beräknande av behållning i dödsbo iakttagas, bland annat, att bland boets tillgångar inräknas hemföljd eller gåva, som lämnats till delägare i boet under sådana förhållanden, att den vid skifte av boet skall dit återbäras. Däremot ger förordningen — om de fall som behandlas i 26 och 27 §§ tills vidare lämnas åsido — icke någon särskild regel till besvarande av den praktiskt långt viktigare frågan, vilken betydelse vid arvsskattens bestämmande skall tillmätas förekomsten av förtida arv.
Det förtida arvet skiljer sig från hemföljden därutinnan, att mottagaren ej är återbäringsskyldig vid givarens död, men förtida arv är icke heller ren gåva, ty mottagaren skall vid dödsfallet vidkännas avräkning för vad han fått, så långt hans arvslott räcker. I års lag upptogos inga bestämmelser om förtida arv. Stadgandet i Ä. Emellertid kom man att i detta lagrum inlägga den innebörden, att i där avsedda fall återbäringsskyldighet in dubio skulle vara utesluten, och denna tolkning är numera fastslagen genom den redaktionella förändring, lagrummet undergick i sammanhang med nya giftermålsbalkens antagande.
Det må vara tillräckligt att nämna följande. Vad 1 Då samtidigt reglerna om hemföljd i G. Men detta institut ansågs i våra dagar äga så ringa praktisk betydelse, att man ej för dess skull ville bibehålla ett rudiment av den gamla giftermålsbalken, än mindre utarbeta nya moderniserade regler. Vad arvlåtaren skänkt åt annan dödsbodelägare får däremot in dubio anses givet såsom full gåva.
Uttryckligen är stadgat, att avkastning å förtida arv icke skall gå i avräkning, och torde kapitalvärdet i regel böra beräknas efter förhållandena vid tiden för gåvan. Om förskottstagaren avlider, innan arvet faller ut, övergår i regel plikten att vidkännas avräkning å hans bröstarvingar. Avräkningens siffermässiga verkställande vållar, efter vad erfarenheten visat, ofta åtskilligt bryderi.
Ett riktigt resultat vinnes, om till värdet av den behållning, som skall delas, lägges det eller de förtida arvens hela belopp, varefter summan delas i vanlig ordning och slutligen den eller de lotter, som enligt denna beräkning skulle tillkomma förskottstagare, reduceras med samma belopp, varmed det honom givna förskottet ingått i delningen.
Förskott på arv
Visar det sig härvid, att förskottet är större än lotten, avdrages resten från övriga lotter, varvid den slås ut på dessa i samma förhållande, vari de äga del i boet. Exempel: A avlider och efterlämnar såsom närmaste arvingar barnen B, C, D och E, av vilka B erhållit i förtida arv 60, kr. Behållningen i boet är 90, kr. Summan av förtida arv och behållning är sålunda ,, varav på varje barn belöper 45, kr.
B, som redan erhållit förtida arv till högre belopp, har tydligen ingen rätt till del i kvarlåtenskapen och C:s lott utgör efter avdrag av hans eget förtida arv 15, kr. Den del av B:s förtida arv, som ej täckes av hans lott, eller 15, fördelas lika på C, D och E, vilka såsom syskon hava lika stora andelar i boet. Av de 90, kr.
Vad är skillnaden mellan gåva och förskott på arv?
Då C förut erhållit 30,, är full rättvisa skipad mellan syskonen. Här skall nu undersökas, huru vid arvsskattens beräknande skall förfaras i fall sådana som det nyss anförda. I det anförda exemplet får sålunda stämpel ej beräknas för lotter med sammanlagt värde av , kr. I det förtida arvets begrepp ligger, att den egendom, varom fråga är, icke skall till någon del återbäras till dödsboet, och ingen anledning föreligger till sådan tolkning av skatteförfattningen, att denna råkar i strid med den civilrättsliga regeln.
Förtida arv skall drabbas av gåvoskatt och icke därjämte av arvsskatt — jag bortser härvid alltjämt från reglerna i 26 och 27 §§. Har det förtida arvet givits å sådan tid eller eljest under sådana omständigheter, att gåvoskatt icke skulle utgå, bör detta icke få inverka på frågan, huruvida förskottet skall inräknas bland boets tillgångar.
Gåva, förskott på arv
Om den egendom, varom fråga är, upptagits i bouppteckningen, kan detta möjligen vara av betydelse i bevisningshänseende, då det gäller att avgöra, huruvida hemföljd eller förtida arv föreligger, men icke för frågan om skattskyldigheten, ifall egenskapen om förtida arvstår fast. Nästa fråga blir, huruvida den förskjutning beträffande den verkliga behållningens fördelning, vartill förekomsten av förtida arv kan giva anledning, skall iakttagas vid arvsskattens beräknande.
Skall m. Stämpeln blir, då arvingarna antagas tillhöra första arvsklassen, i första fallet 2, kr.
Vad säger reglerna om förskott på arv?
På grund av arvsskattens progressivitet medför sålunda i detta exempel förtida arvets beaktande en ökning av stämpeln. Resultatet kan emellertid även bliva det motsatta. Antag att i ett bo, där behållningen är 3, kr.
Vid schematisk delning får då varje barn 1, kr.