Förlossningsberättelse förstföderska
Precis som med förlossningen med Molly hade jag även nu en positiv förlossningsupplevelse så jag kan lova att även de mer harhjärtade och förlossningsrädda vågar ta del av denna. Jag tycker att det är så viktigt att skriva fram och dela med sig av sina förlossningsberättelser — både de positiva och negativa.
Allt vanligare med igångsättning av förlossningar
Det är en viktig del av processen att få berätta om hur det gick till, hur man kände, hur man mådde och hur man i efterhand förhåller sig till det som skedde. Vi fick oerhört bra och proffsig vård vid förlossningsenheten vid Vasa centralsjukhus och kan inte nog poängtera hur proffsig och empatisk personalen är där. Jag hoppas att denna förlossningsberättelse får vara stärkande och peppande — särskilt för dig som ska föda!
En lagom mör men väldigt lycklig mamma över att ha fött en frisk son! Inför förlossningen Eftersom jag är omföderska gick jag och Samuel inte någon förlossningsförberedande kurs den här gången.
Lyckligtvis hade jag sparat mycket material från kurserna vi gick under min första graviditet profylaxkurs och Folkhälsans Babydax och detta material plockade vi fram och läste igenom. Vi pratade mycket om vår första förlossningsupplevelse och diskuterade vad vi gjorde bra och vad vi kunde göra ännu bättre. Jag läste även Föda utan rädsla-boken en gång till och lyssnade på många poddar med förlossningsberättelser.
Det som jag framför allt ville göra annorlunda under denna förlossning var att våga krysta mer kraftfullt. Med Molly hade jag en krystningsfas på en timme och den ville jag gärna korta ner. En av de största lärdomarna efter förlossningen med Molly var hur otroligt mycket jag får ta i när jag krystar. De första 20 minuterna av krystfasen med Molly var jag rätt försiktig — först när jag insåg att jag faktiskt kan fortsätta krysta fastän den starkaste krystimpulsen har klingat av framskred krystfasen.
Med Molly vågade jag helt enkelt inte krysta så mycket som jag borde, och det ville jag göra annorlunda denna gång. Latensfasen börjar Överlag kan jag efter två förlossningar konstatera att jag har låååånga latensfaser men rätt snabba förlossningar. Jag började nämligen känna av förvärkar 8 dagar innan förlossningen vilket ändå är två dagar färre än med Molly — yay.
Tisdagkväll den 6 juni började jag känna av de första ordentliga förvärkarna. Jag hade förstås haft sammandragningar i Braxton-Hicks-stil under hela graviditeten, men under den här kvällen hade jag tydliga värk-liknande sammandragningar med en tydlig början och topp och ett tydligt avslut.
Ulrika fick allvarliga bristningar under förlossningen: ”Alla sa att det är normalt”
Dessa förvärkar kom och gick under hela veckan. Samuel for på arbetsresa till Helsingfors från torsdag till lördag vilket i efterhand var oerhört våghalsigt, men det är lätt att vara efterklok och särskilt under fredagkväll var jag lite nervös då förvärkarna kom regelbundet under några timmar. Under helgen hade jag stundvis molvärk i ryggen och magen men inget som jag uppfattade som förlossningsstart — den kom först onsdagkväll den 14 juni.
Förlossningsförloppet Molly var hemma från dagis under denna oerhört svettiga sommaronsdag den 14 juni.
Förlossning
Jag var ute med henne hela dagen och tyckte att det gick rätt bra. Magen hade sjunkit ner så jag kunde andas ordentligt och var inte så anträngd. Babyn tryckte emellertid obehagligt på blåsan och gjorde mig rejält kissnödig. Jag hade en del förvärkar under dagen men hann inte riktigt registrera dem eftersom jag hade fullt upp med Molly. På kvällen var jag trött. Jag duschade och läste medan Samuel var och spela padel mellan 19— När han kom hem åt vi en gemensam kvällsbit och vid fick jag en rätt kraftig mensvärksliknande smärta i ryggen.
Och jag blev irriterad. Klockan 22 ville Samuel att vi skulle flytta oss från köket till vardagsrummet för att han ville se på fotboll. Jag plockade upp en bok och satte mig på jumppabollen och i samma sekund kände jag en förlossningsvärk.
Min förlossning
Den var SÅ tydlig och till skillnad från mina många förvärkar gjorde den ordentligt ont. Jag visste alltså genast att det var en förlossningsvärk och inte något annat. Efter värken var jag smärtfri och försökte läsa lite. Efter drygt 5 minuter kom nästa värk.