Försämrad lungkapacitet
Huvudbudskap Summary in English Andfåddhet är en subjektiv upplevelse och utgör ett ospecifikt, vanligt och potentiellt allvarligt symtom som tidigt bör utredas strukturerat tills orsaken är klarlagd, med fokus på att utesluta allvarliga differentialdiagnoser. Ökad medvetenhet om allvarlighetsgraden av andfåddhet kan minska fördröjning till diagnos samt förbättra prognosen, inte minst vid sällsynta sjukdomar såsom PAH pulmonell arteriell hypertension och CTEPH kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension.
Andfåddhet eller dyspné är ett ospecifikt och vanligt men potentiellt allvarligt symtom, förknippat med ökat antal sjukhusinläggningar samt sämre funktionsnivå, livskvalitet och överlevnad [1, 2]. Åtminstone 20 procent av patienterna har flera bidragande orsaker till andfåddheten, vilket kan medföra diagnostiska utmaningar [3, 4]. Denna översikt ger insikt i patofysiologin bakom dyspné samt förslag till hur en utredning Figur 1 kan genomföras och när specialistcentrum bör konsulteras, med fokus på PAH pulmonell arteriell hypertension och CTEPH kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension.
Av största vikt är att begränsa vårdens och patientens fördröjning till diagnos. Definition Andfåddhet eller dyspné definieras som en subjektiv upplevelse av obehag vid andning eller medvetenhet om ökat andningsarbete vid ansträngning [5].
Andfåddhet potentiellt allvarligt – kräver strukturerad utredning
Denna upplevelse karakteriseras av ett samspel mellan fysiologiska, psykologiska, sociala samt miljöfaktorer, kan variera i intensitet och vara av distinkt olika kvaliteter. I syfte att reducera andfåddhetskänslan följer ofta en medveten begränsning av fysisk aktivitet, medförande en mer stillasittande livsstil och försämrad kondition [2, 3]. Mått på andfåddhet Kvantifiering av dyspné är utmanande då upplevelsen kan skilja sig mellan patienter med samma sjukdom och liknande funktionsgrad och lungkapacitet [3].
I syfte att standardisera rapportering av dyspné — för att underlätta uppföljning, bedömning av behandlingsrespons, kommunikation mellan vårdpersonal samt forskning — har såväl enkla som mer komplexa modeller utarbetats och validerats Fakta 1 [].
Goda råd vid Symtom
Vid kliniska situationer som medför svårigheter att uppskatta graden av andfåddhet kan den åtta-parametriska Respiratory distress observation scale användas Fakta 1 [9]. Patofysiologi Patofysiologin vid andfåddhet är multifaktoriell, och det finns inga specifika dyspnéreceptorer eller anatomiska lokalisationer i hjärnan, vilkas stimulering eller förlust medför andningsobehag Fakta 2 [10].
Den neuropsykiatriska teorin utgår från att dyspné uppstår vid dissociation mellan andningsbehovet och uppnådd ventilation. Uppnådd ventilation fastställs genom afferent sensorisk information från exempelvis kemoreceptorer på karotiderna stimuleras av hög koldioxid- och låg syrenivå i arteriellt blod och i hjärnstammen reagerar på förändringar i pH och koldioxidnivå , mekanoreceptorer i lungparenkym, bronker och muskulatur samt interaktioner mellan psykologiska stimuli från limbiska systemet [2, 5, 11].
Indirekt evidens finns dock för ökad aktivitet i den främre insulära barken samt andra regioner kopplade till hunger, törst och smärta [2]. Den inträffar oftast till följd av hjärt- och lungsjukdomar, men kan även uppträda vid neuromuskulära, endokrina, psykiska och fysiologiska tillstånd liksom intoxikationer Figur 1, Fakta 2 [2, 12]. Hjärt- och lungsjukdomar. Hjärt- och lungsjukdomar utgör de i särklass vanligaste orsakerna till andfåddhet [13].
Hjärtsvikt uppstår när kroppens metabola behov inte kan tillfredsställas på grund av nedsatt pumpförmåga eller förhöjda fyllnadstryck [14]. Hjärtsvikt, i synnerhet med bevarad ejektionsfraktion HFpEF , är en heterogen, oftast negligerad grupp med kvinnlig överrepresentation, där det uppskattas föreligga en underdiagnostik hos var femte patient i primärvården och en 5-årsmortalitet på 53 procent Fakta 2 [].
Ischemisk hjärtsjukdom kan uppträda med dyspné som det dominerande symtomet vid icke-ST-höjningsinfarkter hos äldre och utgör tillsammans med diabetes riskfaktorer för hjärtsvikt [18, 19]. Astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom KOL är vanliga orsaker till dyspné och utmärks av luftvägsobstruktion, kronisk inflammation och nedsatt ventilationsmekanik [2, 5].
Vid restriktiva lungparenkymatösa sjukdomar tros dyspné uppkomma till följd av ökad styvhet i lungparenkymet sänkt compliance och ökat elastiskt återfjädringstryck , hypoxemi och försämrat gasutbyte sänkning av diffusionskapaciteten och ökad »dead space«-ventilation [2, 5, 56]. Den övergripande mortaliteten vid pneumonier och lungembolism ligger på 10 respektive 4 procent [2, 4, 20, 21].
Biokemiska rubbningar och anemi. Salicylintoxikation, diabetesketoacidos och njursvikt medför förändringar i vätejonkoncentrationen och kan förklara andfåddheten hos dessa patienter Fakta 2 [5]. Vid kronisk hyperkapni inträder metabol kompensation, vilket minskar förändringar i vätejonkoncentrationen och ventilationsresponsen samt känslan av dyspné [2, 5]. Nedsatt frisättning av syre till vävnaderna kan orsaka dyspné, såsom vid hemoglobinopatier och kolmonoxidförgiftning [2].
– Våra lungor når sin topp i 25-årsåldern
Struma kan leda till direkt mekanisk obstruktion av de övre luftvägarna och orsaka lägesberoende dyspné [22]. Både hyper- och hypotyreoidism kan leda till svaghet i respiratorisk muskulatur myopati och dyspné Fakta 2 [23, 24]. Neuromuskulära sjukdomar. I takt med sjukdomsprogress vid exempelvis myasthenia gravis, muskeldystrofi och amyotrofisk lateralskleros uppträder trötthet, ortopné och hypersomnolens, liksom andra neurologiska manifestationer [4, 25].
Dyspné är oftast inte den primära sökorsaken och uppträder vanligtvis sent i förloppet Fakta 2 [26, 27]. Fysiologiska tillstånd Under graviditeten upplever mer än hälften av alla friska kvinnor andfåddhet, som tros bero primärt på hormonella förändringar, medan de mekaniska förändringar som följer av den växande livmodern sannolikt är av mindre betydelse eftersom andfåddheten upplevs redan under första trimestern [2, 12, 28, 29].
Hos friska gravida kvinnor är andfåddheten sällan allvarlig och påverkar oftast inte dagliga aktiviteter eller den maximala aeroba arbetskapaciteten [12]. Dyspné förekommer även vid fetma och åldrande [2, 12].