Blå blixtnedslag
Åska ålderdomligt även tordön , fornnordiska : þordyn är elektriska urladdningar i jordens atmosfär som yttrar sig i ett uppflammande av ljus blixt och ett skarpt eller mullrande ljud åskknallar, åskdunder, åskmuller. Åska förekommer i samband med cumulonimbusmoln bymoln , men kan också förekomma i extremt sällsynta fall i cumulusmoln vanliga stackmoln och stratusmoln dimmoln [ 3 ].
Danska astronauten lyckades fånga blå blixtar!
Urladdningen i stackmoln blir oftast mycket större än i vanliga bymoln, [ 4 ] medan strömstyrkan i blixtarna från dimmoln vanligtvis är lägre än i blixtar från bymoln. Det finns indikationer på att åska i sällsynta fall kan uppstå vid sandstormar , vulkanutbrott och eventuellt laviner. Luftmasseåskväder uppstår genom lokal uppvärmning på grund av solstrålning, då varm och fuktig luft pressas uppåt.
Det kan förekomma i både kalla och varma luftmassor. Värmeåskväder uppstår i varm och fuktig luftmassa, vilket medför att det blir fortsatt varmt efter åskan. Värmeåskväder är ofta lokala. Frontåskväder , även frontåska , uppstår i samband med att en kallfront passerar och följs av påtagligt kallare luft. Frontåskväder kan vara mycket ihållande.
Urladdningarna beror på kraftig elektrisk uppladdning av molnets olika delar.
Blå blixt mellan galaxer förbryllar forskare
Den fysikaliska bakgrunden är inte helt klarlagd, men forskarna vet att det finns flera olika mekanismer som leder till molnens elektriska uppladdning. En av dessa bygger på existensen av kosmisk strålning i molnet och en annan sådan mekanism på piezoelektricitet. Kraftiga vertikalvindar med varm, fuktig luft, underkylda vattendroppar och iskristaller, samt en instabil atmosfär är ofta förekommande.
När kornsnöpartiklarna kommer i kontakt med vattendroppar i molnets nedre delar, överförs negativ laddning. Genom direkta mätningar har man kunnat konstatera att molnets övre delar i regel blir positivt och de nedre negativt laddade.
Eftersom cumulonimbusmoln har stor vertikal utbredning, kan potentialskillnaden efterhand bli mycket stor. En förurladdning joniserar luften stötvis i cirka 50 meter långa steg tills den når omkring meter ovan mark. Då känns attraktionen av från ledande föremål från marken och en fångurladdning uppstår som drar sig uppåt. Denna möter förurladdningen.
Kanalen är nu ledande och huvudurladdningen från marken till molnet sker med en hastighet av ungefär hundra miljoner meter per sekund en tredjedel av ljushastigheten. Normalt sker flera urladdningar inom ett par tiondels sekunder [ 5 ]. Några av dessa urladdningar kan ibland utgöras av en pilblixt.
Förloppet är så snabbt att ögat inte hinner särskilja de olika momenten. En blixtkanal, som kan vara 5—10 km lång, bildas. Det åtföljande ljudet uppstår när uppvärmningen cirka 30 °C av luften längs urladdningsbanan orsakar kraftiga tryckförändringar. En punkt på marken nås inte av ljudet från hela blixtkanalen samtidigt. Det tar ljudet cirka 20 sekunder att utbreda sig längs en sju kilometer lång blixtkanal.
Den som är riktigt nära en blixt hör ett intensivt men relativt kortvarigt ljud och kanske även fräsandet från fångurladdningen. Ett moln är elektriskt laddat långt innan det nått stadiet som cumulunimbusmoln och molnets nettoladdning kan avlägsnas genom regn. Mycket intensiva åskväder brukar genereras av en variant av cumulonimbusmoln som kallas supercell. De är ytterst ovanliga i Sverige.
Åskväder förekommer dels i en och samma luftmassa, luftmasseåskväder, dels i gränsen mellan två luftmassor, frontåskväder. Båda fenomenen skapar starka uppvindar. Små vattendroppar kan finnas i underkyld form, ända ner till grader, men det krävs temperaturer på ner till grader innan de börjar frysa i större omfattning. I ett åskmoln krävs både ofrysta vattendroppar och snöflingor för att blixtar skall utlösas.