Östtyskland berlinmuren
Volkskammer fick därmed i uppdrag att den 11 augusti ge ministerrådet fullmakt att förbereda och genomföra en stängning. På kvällen den 12 augusti informerades ministerrådet om den omedelbart förestående stängningen av gränsen och skrev under beslutet. Då började över 14 östtyska soldater, poliser och arbetare lägga ut taggtråd runt Västberlin en bit in på östtyskt territorium och göra vägarna mellan den västra och östra delen av staden opasserbara.
Byggandet av en egentlig mur startade den 17 augusti.
Östtyskland
Muren som byggnad [ redigera redigera wikitext ] "Ni lämnar nu den amerikanska sektorn". Betongen, vars ytskikt med åren blev allt mer förfallet, utgjordes snart på västsidan av en enda stor graffitimålning som visade det tyska folkets obehag kring murens existens. Östtyska myndigheter hindrade inte någon från att vara vid muren på västsidan, och tvättade inte bort något. Det gjorde inte västtyska myndigheter heller, eftersom den låg på Östberlins mark och intresse saknades för att hålla ett avskytt byggnadsverk rent.
Murens västsida blev därför tolererad som graffitivägg. Gränsen mellan Öst- och Västberlin, och därmed muren, följde de gamla gränserna mellan de olika stadsdelarna, vilket kunde få till följd att hela hus murades igen, eftersom de låg tvärsöver en gammal stadsdelsgräns. Endast vid några undantagna ställen, drog man "genvägar", bland annat vid Potsdamer Platz , vilket fick till följd att det inringade Västberlin fick köpa en liten bit yta av Östberlin.
Utbyte av mark skedde löpande - t. Anläggningen befann sig helt och hållet på östtyskt och östberlinskt område, några meter från gränsen till Västberlin.
10 frågor om Berlinmuren - visste du det här om kalla krigets symbol
Ett antal gränsövergångar fanns, med noggranna regleringar av vilken sorts trafik som fick passera. Dessa kontrollerades av Östtyskland. Enligt västmakternas uppfattning och enligt avtalet under konferensen i Jalta i februari skulle ingen gräns mellan de fyra delarna Sektoren av Berlin existera. Östtysklands och Sovjetunionens uppfattning var, att Väst övergivit detta avtal i och med Förbundsrepublikens grundande i maj och att avtalstexten endast gällde Västberlin.
Berlinmuren under dess existens [ redigera redigera wikitext ] Berlinmuren Berlinmuren blev den absolut starkaste symbolen för delningen av Tyskland och Europa i två delar, med olika politiska och ekonomiska system, under det kalla kriget : en Sovjetstyrd del med kommunistiska regimer och en USA -influerad del med liberala demokratier med kapitalism eller blandekonomi. Just på grund av detta fick Berlinmuren och det delade Berlin mycket stor uppmärksamhet i media och av politiker.
En känd incident var Berlinkonfrontationen Exempel på kända tal där muren har figurerat är " Ich bin ein Berliner " av John F Kennedy den 26 juni , och "Mr Gorbachev, tear down this wall " av Ronald Reagan den 12 juni I Östtysklands media kallades muren "den antifascistiska skyddsmuren" der antifaschistische Schutzwall. Beteckningen "fascister" användes i Östtysklands media både om nazisterna och Västtyskland, som påstods ännu vara i händerna på nazistiska rörelser och storföretagare ordet nazism eller nationalsocialism ansågs olämpligt och användes aldrig av kommunistregimerna.
De bästa platserna för att uppleva Berlinmuren
Många västberlinare led av att vara omringade av en mur i alla riktningar och därför flyttade många människor från Västberlin till andra delar av Västtyskland. Detta gjorde att det blev en stor brist på arbetskraft, vilket fylldes genom arbetskraftsinvandring främst från Turkiet. Detta har gjort att det i dag finns en mycket stor turkisk befolkning i Berlin, främst i stadsdelen Kreuzberg.
Den västtyska regeringen försökte underlätta för människor att bo i Västberlin. Staden subventionerades av de västliga delstaterna. Ungdomar slapp värnplikt. Västberlins lagar om öppettider för barer och restauranger var generösare än i någon annan tysk stad.
Berlinmuren
Detta fick bland annat till följd att ungdomar som inte ville göra militärtjänst sökte sig dit, och att staden fick ett rykte om sig som dekadent och nöjesintensiv. Turister från Västtyskland och andra västländer tilläts besöka Östtyskland. Det var dock restriktioner vart de fick åka. Östtyskar fick normalt inte alls passera gränsen om de inte reste på officiella uppdrag, såsom idrottare och lastbilschaufförer.
Från fick pensionärer åka på turistresa till Västtyskland.