Anaplastisk sköldkörtelcancer symtom
Paragangliom Sarkom Behandling Behandling och uppföljning av tyreoideacancer i Sverige följer ett nationellt vårdprogram som individualiseras på basen av risk för återfall. Målsättningen med behandlingen är komplett avlägsnande av primärtumör och metastatiska regionala lymfkörtlar, att undvika överbehandling och minska risken för komplikationer. Ett INCA-baserat nationellt tyreoideacancerregister är kopplat till vårdprogrammet vilket förväntas ge goda möjligheter till fortlöpande utvärdering av behandlingsresultat.
Samtliga patienter med tyreoideacancer ska diskuteras på multidisciplinär konferens efter operation inför ställningstagande till tilläggsbehandling och uppföljning. Patienter med kliniskt avancerad tyreoideacancer ska även diskuteras preoperativt på multidisciplinär konferens inför behandlingsbeslut. Total tyreoidektomi Är grunden för kirurgisk behandling av tyreoideacancer.
Follikulär neoplasi Vid follikulär neoplasi görs i första hand hemityreoidektomi. Om PAD visar cancer kompletteras behandlingen med total tyreoidektomi i en andra seans med undantag för minimalinvasiv follikulär cancer mindre än 2 cm. Långtidsstudier har visat att TSH-suppression kan vara kopplat till ökad kardiovaskulär mortalitet och skeletturkalkning. I vårdprogrammet definieras graden och tiden för suppressionsbehandling med Levaxin utifrån riskstratifiering.
Radiojod I Indikationerna är uppdelade i tre grupper: ablation, adjuvant behandling och behandling av manifest sjukdom. Ges oftast veckor efter tyreoidektomi. Resultatet av radiojodbehandling utvärderas efter månader då vidare uppföljning och grad av endokrin suppressionsbehandling beslutas baserat på ny individualiserad riskbedömning. Med det reviderade vårdprogrammet förväntas utnyttjandet av radiojodbehandling får lågriskgruppen minska.
Motivet för att ge radiojod till lågriskgruppen har varit att underlätta uppföljning genom att abladera kvarvarande benign tyreoideavävnad för att med enkelt blodprov tyreoglobulin urskilja de patienter som kan reducera sin Levaxindos och avsluta sina cancerkontroller. Radiojodbehandling är kontraindicerad under graviditet och amning. Såväl kvinnor som män rekommenderas avstå från barnalstring tills efter uppföljningen efter månader, då såväl spermier som äggceller kan skadas av radiojodbehandlingen.
Anaplastisk tyreoideacancer Kräver snabb handläggning och behandling med akuta onkologiska insatser accelererad strålbehandling under ett par veckor kombinerat med cytostatika. Tyreoidektomi har hittills oftast genomförts veckor efter avslutad strålbehandling i palliativt syfte om lokalstatus tillåtit förutsatt att det inte finns så utbredd fjärrmetastasering att patienten förväntas dö av denna innan lokal tumörproblematik hinner uppstå.
Sköldkörtelcancer – Symptom och Behandling
Alternativa modeller för systemisk behandling, i syfte att förhindra lungmetastasering, utvärderas. För patienter med resektabla tumörer utan fjärrmetastaser kan primär kirurgi och kombinationsbehandling med kinashämmare vara aktuellt med patiener med påvisad BRAF drivermutation. Uppföljning Ett nationellt vårdprogram har upprättats för att erbjuda alla patienter med tyreoideacancer i vårt land ett likartad och högkvalitativ omhändertagande som differentieras baserat på individuell riskbedömning.
Graden och tiden för suppressionsbehandling med Levaxin bestäms utifrån riskstratifiering, se ovan.
Anaplastisk tyreoideacancer (ATC)
Med revision av vårdprogrammet förväntas lågriskgruppen undantas från indikationen för TSH-suppression. Suppressionsbehandling med tyroxin kan medföra risk för kardiella komplikationer och hos äldre patienter med hjärtsjukdom vägs fördelen mot ökad kardiell risk. Man bör även vara observant på att suppressionsbehandling kan medföra ökad benomsättning, särskilt för postmenopausala kvinnor.
Tyreoideaprover kontrolleras tidigast 8 timmar efter intag av tyroxin. Bestämning av tyreoglobulin S-Tg är en känslig metod för att upptäcka recidiv och metastaser av differentierad tyreoideacancer. Patienter med papillär och follikulär tyreoideacancer följs upp månader efter radiojodbehandling med mätning S-Tg och S-Tg-Ak före och efter stimulering med rhTSH samt med ultraljudsundersökning av regionala lymfkörtelstationer på halsen, varvid ny riskvärdering genomförs.
Vid recidiv bör patient remitteras till högspecialiserad enhet för bedömning och planering av terapi vid multidisciplinär konferens.
Sköldkörtelcancer
För högriskgruppen övervägs övergång till substitutionsbehandling fem år efter sista radiojodablation förutsatt omätbart S-Tg med negativ titer för S-Tg-AK vid rhTSH-stimulering och normalt ultraljudsfynd. De följs vartannat år i 10 år med kontroll av S-Tg och S-Tg-Ak och kan därefter remitteras till primärvården utan aktiv tumöruppföljning. För lågriskgruppen förväntas efter revision av vårdprogrammet att uppföljningen begränsas till ultraljud och klinisk kontroll under några år varefter patienterna För lågriskgruppen förväntas i det reviderade vårdprogrammet att uppföljningen begränsas till klinisk kontroll och ultraljudsundersökning under några år varefter patienten remitteras ut till primärvården utan aktiv tumöruppföljning.
Om tyroxinsubstitution är nödvändig remitteras de till primärvården. Prognos Prognosen efter radikal tyreoideacancerkirurgi är genomgående god undantaget anaplastisk cancer. Patienter yngre än 45 år med differentierad cancer som genomgått radikal kirurgi har mycket god prognos. För anaplastisk cancer är prognosen dålig och kirurgi i kombination med onkologisk behandling genomförs i palliativt syfte.