Tina harnesk bok
Nu hyllas hon av läsarna. På hotell Åkerlund pågår litteraturfestivalen Bágo in books och om ett par timmar ska hon delta i ett samtal tillsammans med Ella Maria Nutti, vars bok Kaffe med mjölk kom ifjol och kretsar kring ett av de teman som bär även Tina Harnesks bok. I båda böckerna finns nämligen en cancerdrabbad kvinna som vägrar berätta om sjukdomen för sina närmaste.
Tiden går utan att de söker vård.
Folk som sår i snö
Ingen annan ska avgöra om deras hälsa, språk eller var de ska bo. Vi börjar spåna kring vad det säger om vår tid att det skrivs böcker om kvinnor som äts upp inifrån, utan att de kämpar emot. Berättelser uppstår ju sällan ur ett vakuum. Det finns en tydlig koppling mellan klimatförändringarna, kvinnokroppen och moder jord. Accepterar vi att det är kört?
Jorden är en kvinnokropp, hon är modern. Det är hon som bär på sjukdomen, konstaterar Tina Harnesk. Hon blir tyst en kort stund. Jag skriver nu om gruvbrytning, mödramärg, hur vi sliter märgen ur jorden som är modern och diar henne torr, det handlar om människornas girighet. Tina Harnesk har skrivit i hela sitt liv, men brottades länge med den eviga frågan om berättarröst.
Hade hon en sådan och hur skulle den i så fall låta?
SkeLitt: Författarsamtal – Tina Harnesk om boken Mödramärg
Högtravande eller drastisk och humoristisk? När hon väl bestämde sig tog det bara några månader att skriva själva debutromanen. När jag accepterade hur jag själv pratar så blev texten bättre. Hon har vuxit upp i en familj med stark berättartradition, och säger att det finns något övernaturligt i ett fängslande berättande. När jag skrev funderade jag mycket på hur skulle jag söka på samma sätt som hon när jag berättar?
Det spelar ingen roll att mamma berättar en historia som jag hört hundra gånger. Hur ska läsarna kunna tappa fotfästet som jag gör? Jag ville verkligen ge dem det.
Tina Harnesk: ”Jag kände mig fullständigt talanglös och galen”
Hon vill leka med kontrasterna, skriva så vackert att det gör ont för att i nästa mening vända på det hemska så att läsaren skrattar. Om läsarna håller garden uppe så når man inte fram, men ett skratt kan få murarna att falla. Hennes gammelmommo tvångsförflyttades från Karesuando till Vaisa, och gifte sig med en lulesame, Tinas moffa som var en Märak och fanns i Lillselet i Pärlälvsdalen.
Linnea Axelsson är Tina Harnesks pappas kusin. Få vill närma sig, eftersom de skäms. Man vet inte vilken del man har i det som fortfarande pågår.
"Folk som sår i snö" av Tina Harnesk
I Folk som sår i snö berättas historien om tvångsförflyttningarna genom Máriddja och Biera, ett äldre par som lever utanför myndighetssamhället. Máriddja är lulesame och Biera är nordsame. På något vis är deras möte hennes gammelmommos och moffas. Máriddja och Biera har inga egna barn och förlorade den lånade Bieras systerson Heaika-Joná när han och mamman Risten tvingas fly undan sonens våldsamme far.
Den tredje spegelberättelsen i boken är Háldiberättelsen, om kvinnan som kommer till människornas värld och kan leva där så länge man inte påvisar skillnaden mellan henne och människorna. Den handlar om att främlingskapet kan funka så länger man inte petar på skillnaden.